Då är den helgen över. En helg som jag sett fram emot med både skräck och förtjusning.
Vi åkte ner redan på fredagen. Den förberedande “middagen” blev en hamburgare på 1100 kcal, så det borde ju räcka en stund i alla fall. Efter att vi hämtat ut nummerlapparna åkte vi vidare till Halmstad och checkade in på hotellet. Det blev snabbt upp till relaxen för lite bubbelbad och bastu innan det var dags att ladda för helgens första lopp.
På lördagsmorgonen var det bara att dra på sig alla kläder och packa med extra ombyte till Båstad så man kunde välja senare beroende på väder. Fredagens blå himmel och sol var som bortblåst — nu var det regnigt och 6 grader.
Vi blev skjutsade till starten i Torekov, värmde upp lite och lyssnade på nationalsången innan start. När loppet väl drog igång blev det som det ofta blir för mig: jag “behöver” upp i tempo ganska tidigt. Första delen är ganska platt, så det var bara att löpa på.
Sedan började verkligheten.
Stenarna, leran och vattenpölarna efter nattens och morgonens regn gjorde banan betydligt tuffare än jag hade väntat mig. Jag tänkte nog att rullstensåsen skulle göra att det inte blev så farligt lerigt. Där hade jag fel. Väldigt fel.
Av de 21 kilometrarna var ungefär 14 kilometer lera i olika former. Allt från partier där det först såg ganska okej ut, men där man sedan höll på att halka omkull för att det låg supermjuk gräs- och jordmassa under ytan, till ställen där foten sögs fast så djupt att det nästan gick upp till vaden. Hade man inte snörat skorna ordentligt hade de nog suttit kvar i leran. Att köra i landsvägsskor den dagen var slitsamt — det blev mycket balansarbete och flera gånger försvann fötterna bara under mig. Men jag höll mig på benen hela vägen, och det får ändå ses som en liten seger i sig.
Runt 15 kilometer mötte jag två andra Mantorpsbor, och en bit senare kom Tommy ikapp igen. Vi är starka på olika ställen i loppen, så det brukar bli lite fram och tillbaka. Jag valde att hoppa sista energistationen eftersom jag hade med mig det jag behövde i västen, och sedan sågs vi igen med ungefär tre kilometer kvar.
Sista två kilometrarna gick i strax under 5.10-tempo, och den sista kilometern tryckte vi ner till 4.50. Sluttiden blev 2:22:56.
Väl i mål väntade chokladbollar, bananer, dryck och allt det där som smakar extra bra efter ett sånt lopp. Men eftersom det var rätt svalt nere vid stranden valde vi att åka tillbaka till hotellet istället. Det blev någon timme på relaxavdelningen innan vi senare åkte tillbaka till Båstad för kvällens buffé.
Buffén var riktigt god, men det gick ju inte att äta precis hur mycket som helst heller — det väntade ju 28 kilometer dagen efter.
Söndag morgon började med ordentlig hotellfrukost, sedan packa ihop, checka ut och åka mot nästa start. Även denna gång var det Torekov som gällde, med start klockan 11.00. Tommy kände redan innan att kroppen inte riktigt var med, så han valde att stå över söndagens lopp.
Själv gjorde jag ett klassiskt misstag igen: jag valde fel skor.
Lördagens lopp hade absolut varit bättre med trailskor. Söndagens lopp var tvärtom — där hade asfaltsskor varit rätt val. Det var soligare, torrare och betydligt fastare underlag. Första 12 kilometrarna gick längs stranden, med lite sten men mest hårt packad jord. Därefter kom 5–6 kilometer asfalt, och sedan fin skogslöpning. Bara några få kilometer totalt hade egentligen varit till fördel för trailskor. Så till nästa gång är det ganska tydligt: trailskor på lördagen, asfaltsskor på söndagen.
Söndagens 28 kilometer var mer av ett motionslopp, med god mat längs vägen, fina skogar och riktigt härliga vyer. Det blev en annan typ av upplevelse än lördagen — mindre kamp mot underlaget och mer möjlighet att faktiskt njuta av banan. Sluttiden blev 3:00:47, och det är jag nöjd med, särskilt eftersom det också blev några förhållandevis långa matstopp.
Det som känns allra bäst efter den här helgen är ändå känslan av att träningen fungerar. Kroppen höll, jag kunde springa starkt även dag två, och jag fick kvitto på att både uthålligheten och pannbenet finns där. Fortsätter träningen att gå åt det här hållet så känns Idre 45K riktigt lovande. Men innan dess är det några andra lopp som ska hinnas med.
Nu är det bara en medalj kvar i tavlan, och den kommer i höst: USWE Paradiset. Sedan är tavlan full.
Det blir nog ett omtag på den här helgen 2027. Torekov–Båstad bjöd på både slit, lera, hav, fina vyer och en riktigt bra utmaning.
Trevligt ställe, det där.
