Det är ett tag sen jag sprang Idre Fjällmaraton 45K och har haft lite tid att fundera på vad det är jag gjort egentligen. 

Denna sommar blev inte bara ett utan två ultramaraton, det ena svårare än det andra men med olika utmaningar.

Det var två till från Mantorp som jag ”lurat” med på 45k som bägge sprungit 28k innan också, men det här blev nåt annat.

Hursomhelst, starten gick och jag hade bra första 15K, men… jag glömde totalt bort energiplanen och även om jag ”kom på” den vid 15isch km så var det lite sent så vid 20 ungefär gav både kropp och knopp mer eller mindre upp. Det blev en tids gående och funderande på hur jag skulle ta mig vidare, fick i mig massor med energi och både humöret och kroppen svarade bra, men det tar tid att komma tillbaka från detta tappet. Jag tog det lugnt, fick i mig både vätska och energi, knöt om de blöta skorna och tittade uppåt Nipfjället och tänkte, ”det går inte att sluta här”. Upp till energistationen på Nipfjället, godis, dricka, energi i alla former helt enkelt.

Jag tog mig vidare till Städjan, precis som jag minns den förra året, brant och tungt! 😉 

Väl uppe på toppen tog jag en stund och njöt av utsikten, sen bar det av neråt igen. Jag kom ihåg förra året, här gav muskulaturen runt knäna upp, att springa nedför är jobbigt på ett annat sätt.

När jag väl kom till trädgränsen kändes knäna fantastiskt bra så jag öste på neråt, förmodligen i bra tränat skick efter Kolmården. Fullt ös neråt, det var riktigt roligt faktiskt! Det kändes som att studsa mellan stenar och rötter 😉 

Väl nere så bar det av uppåt igen, här blev det mestadels att gå, jag har återigen varit dålig med energin och försökte på nästa energistopp få i mig så mycket som möjligt men fortfarande ligger jag långt efter planen. Inför den sista uppförsbacken som har 40 graders lutning var det ett energistopp till och vägen dit var tung.

De snabba mer eller mindre sprang uppför denna backen men det fanns ingen tanke på att ens försöka, det var mer att ”klättra” uppför. Lite senare uppemot toppen så blåste det som tusan. Ned från toppen var det sån motvind att man fick ta i för att komma neråt vilket kändes lite konstigt först.

Väl i mål blev det ett målgångsvrål och att detta äntligen var över! Nu var 45:an gjord och målgång efter 6h34minuter.

Riktigt nöjd av att ha kommit i mål, lite missnöjd med att jag inte klarade av energiplanen och målet på under 6H sprack redan vid 20km så det får bli en annan gång.

Göra om det? det kan du ge dig på 😉