2021 I backspegeln

Det gångna året med pandemi, familj och sånt jag kommer ihåg 😉

Vi har fortsatt med hemarbete, våra hemarbetsplatser fungerar helt OK. Vårt ”gästrum” har blivit kontor och lilla rummet i garaget har också blivit ett hyfsat kontor. Om det här fortsätter behöver jag bygga om lite för att kunna ha möjligheten att ha ett höj & sänkbart skrivbord för det börjar märkas att det blir mycket sittande tyvärr. Träningen har i och med att vardagsmotionen har blivit starkt lidande blivit mycket viktigare för allmänhälsan, både kroppen och knoppen behöver rörelsen för att må bra. Även om vi inte egentligen måste så följer vi med barnen till tåg och skola om mornarna för få lite rörelse i vardagen, men det är väldigt lätt att det inte blir av, människan är ju rätt så lat av naturen…

 I våras började vi med ommålning av huset, tvätta, måla några lager, ändra lite färg på vindskivorna, rött mot grått, ändra husets utseende ganska ordentligt. Vi hoppas på att den gråa färgen ska hålla lite bättre än den röda, för den röda blev ganska dassig efter något år och blev mer rödbrun på ”solsidan” av huset. Här började det märkas väl att en hel del muskler som jag inte brukar använda blev väldigt väl använda plötsligt, träningsvärk lite då och då 🙂 

Vi har haft en pool på gräsmattan i några år, den har stått lite snett så den kanske på en bra dag var ca 70cm djup och nu med barnen som börjar bli lite större så kanske det var dags för en djupare pool? I vintras hittade jag en rund pool i lagom storlek som förhoppningsvis skulle passa bra hemma. Det enda vi inte bestämt var egentligen om den skulle stå ovanjord eller om den skulle grävas ner. När maj månad började närma sig och det är väl ungefär då vi brukat plocka upp den gamla, så började vi titta på hur den nya skulle monteras upp. Eftersom det är plåt istället för plastsidor på den här var det mycket viktigare att den står plant och vår gräsmatta lutar ungefär 12-15cm på de 5,5m som poolen var i diameter så kände vi att det där löser vi inte utan att göra förhållandevis stor åverkan på det som är, så vi behövde få tag på en grävarsnubbe. Sagt och gjort, Marie skred till verket, när vi pratade om det hela så tänkte vi att om grävarsnubben ändå har tid, så får han gräva ett hål åt oss så vi får ner den i marken 🙂 Eftersom poolen egentligen är gjord att stå fritt så tänkte vi en annan sorts konstruktion med en rektangulär mur runt poolen så man kunde få ner pump och filter och sånt i hålet också (direkt taget från en kompis som byggde liknande för nåt år sen). Marie hittade en grävarsnubbe som kunde göra hålet, dränering och allt det där grundarbetet så det fick helt enkelt bli en nedgrävd rund pool. 

Under några månader med målning och poolbyggande var ordet ”träningsvärk” ett ord som kom varje dag, kontorskroppen var inte van att måla, eller mura, blocken på 16kg styck verkar inte så tungt, men när det blir 260 stycken som ska bäras runt på, sättas på rätt ställe och så vidare så blir det plötligt ganska många kilon som man har lyft på(4+ton!). Ibland fick jag ta en alvedon för att kunna somna för att jag hade så ont i kroppen av träningsvärk! Betongslafsande och sätta mursten, det gillade inte mina kontorshänder i början, jag fick va väldigt noga med att ha hela handskar på, det slet hårt på huden annars.

Vi fick till slut poolen på plats, fylld och premiärdoppet togs. Sen skulle själva altanen runt det hela byggas och virkespriserna skenade i höjden på grund av barkborrar och att ”alla” ska ju bygga altan i år också den där semesterresan inte blir av eller att man går hemma och är permitterad, nåt måste man ju göra! Vi beställde innan den stora prishöjningen och tack vare det sparade de 50% som som prisökningen verkade bli under sommaren.

Sommarlovet i år tog jag ut de sista dagarna på Filip som annars brunnit inne när han fyllde 8a, så det blev en sista långledig sommar på föräldradagarna, nu är de slut och att återgå till att ”bara” ha semesterdagar att fördela under året blir intressant. 

För mig har året fortsatt med runstreak, firade 4a år 15e december, det är den 30e december när jag skriver det här och har inte sprungit ännu idag men till dags dato har jag sprungit 2131km. Det kommer bli 5-6K idag + 1 mil imorrn på nyårsafton på Champagneruset med Mantorp Gymmet så det slutar på ca 215 mil under 2021 (ca 40 mil mer än 2020).

Under pandemin har jag försökt hänga med på PT Mias cirkelpass utomhus under lunchtid, jag gillar att träna ute och att ha nån som berättar för mig vad jag ska göra på de olika stationerna passar mig jättebra. Det har varit ett mycket bra tillskott för allmänhälsan och att fortsätta vara frisk, bonusen blir även att man kommer ut, solen ger tillskott av positiv energi och jag mår helt enkelt bättre.

Husbilen då? Ja, den har väl använts lite det här året, på grund av allt fixande i och runt huset har det inte blivit riktigt lika mycket camping som 2020. Det är tyvärr fortfarande strul med motorn trots toppen, spridare & turbo är bytt, såhär på höstkanten hittade jag förmodligen felet på som dröjt sig kvar och det är en spridare som visade sig inte fungera som den ska, den som alltid varnade när motorlampan tändes, utan den där OBDII modulen jag har kopplad till mobilen så hade resorna blivit mycket tråkigare. Nu väntar jag på en ny spridare men under tiden här hoppas jag på att den ska fungera för lite vintersemester.

Det börjar redan här att bli ett långt inlägg och jag har inte ens nämnt Marie och barnen speciellt mycket, det får bli ett annat inlägg 🙂 

Vi har passerat det andra året med pandemi, den största skillnaden vi märker av egentligen är att bekantskapskretsen krymper, flera av långväga kompisar vi har, har blivit ännu längre bort, kontakten har liksom ”förtvinat” och även om det är kompisar jag/vi känt i 10-15 års tid där vi setts nån/några gånger om året är det nu flera som försvunnit helt och hållet. Jag tror man går in i sin ”bubbla” och gör mer med familjen och de vänner som ingår i den kompiskretsen som bor närmare och kanske ingår i barnens ”smittohärd”. Vi har själva gjort ungefär detsamma men även när man bokat upp en helg att man ska åka och ses så har det varit nån som blivit förkyld eller liknande och det hela har ställts in. Till slut så blir det att man knappt orkar fundera på att boka upp nåt eftersom sannolikheten att någon av de 8-10 personerna som skulle ses blir snörvliga har visat sig va ganska stor. Sånt man inte ens funderade på innan covid.

2021 blir en träningsvärkens år, åter försöka få lite shape på gubbkroppen efter ett år med alldeles för lite rörelse. Familj och kärlek har det varit gott om, även om man ibland får ett nervsammanbrott av ”bara” vara med familjen 24/7 så är det ganska skönt också.

2022 får vara ett nytt tomt blad, men några saker vet jag det ska fyllas med, upplevelser och äventyr!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close