Igår var Victor var hemma med pappa. Och idag fick jag en chock. Varje dag när jag lämnt Victor på dagis har det nu under nästan 1 månad vara en ledsen kille som skiljt sig från mamma. Vi började med att varje morgon bara ge kram men alltid blev resultatet en ledsen kille. Men tillslut så tyckte jag att vi fick lov att försöka något nytt så då bestämde vi oss för att vinka i vinkfönstret. Varje morgon gjorde det lika ont i en mammas hjärta att försöka vara stark och kunna le till en ledsen eller nedstämd son i vinkfönstret. Jag vet att han i alla lägen har det bra och trivs jättebra på dagis.

Idag var det dock en kille som inte ens ville säga hejdå till sin lilla mamma. Han var för upptagen med att gunga på gunghästen. 😀 Lite förvånad blir man när man är inställd på att se en ledsen kille som inte vill släppa en till att den lilla killen inte ens hinner att ge mamma en puss och kram-hejdå. Men får jag välja så tar jag en glad och aktiv kille ”any time” istället för en ledsen kille. Hoppas att det håller i sig 🙂