En vecka går väldigt fort men då hände det 🙂
Kring 04.00 den 12 nov så satte värkarna igång, regelbundna var 8:e minut. Efter drygt 1 timme liggandes i sängen så bestämde jag mig för att ringa in till förlossningen för att se om de tyckte att vi skulle komma i och med våra tidigare erfarenheter med snabba förlossningar.

De tyckte att det lät bra med regelbundna värkar och att jag fick känna efter själv och sen komma in när jag kände för det.

Efter ytterligare drygt 1 timme vankandes hemma så bestämde jag mig för att sakta men säkert klä på mig och packa det sista som skulle i BB-väskan och sen väcka Håkan. Jag förvarnade honom redan vid 04 att det var i gång men lät honom sova då jag kände att jag hade allt under kontroll (än så länge).

Vid 06.00 väckte jag Håkan och vi började med att packa in oss i bilen och vid 06.30 satt vi och var på väg. Dock hade intervallet mellan värkarna under den tiden droppat från var 8 minuter till 3 minuter. Så när vi väl satt i bilen och upptäckte att värkarna kom snabbare och snabbare fick både jag och Håkan en flashback från Victors födelse vilket gjorde att resan in till sjukhuset gick lite snabbare än vad som sig bör. Väl framme på sjukhuset så fick jag två värkar i entrén då vi väntade på att bli upphämtade av förlossningspersonalen. När vi väl kom upp till rummet så hade jag kommit in i att ha värkar ungefär var tredje minut och jag kände mig ganska lugn. Till och med humor läckte fram mellan värkarna.

Efter 1,5 timme på förlossningen såg Filip världen för första gången. Det var lite skrämmande att se honom så blå men efter några lååååånga sekunder så började han skrika och den blå nyansen övergick mer och mer till rött. Sen blev han bara sötare och sötare för varje timme 😀

Både Victors och Filips förlossningar tog totalt 4 timmar vardera från vatten gick/första värken kom till att första andetaget togs för dem båda. Men det är den enda som är lika mellan dessa två förlossningar, resten av mina minnen skiljer sig ganska avsevärt mellan gångerna men jag har nu fått återberättat för mig av Håkan att förlossningarna var ungefär lika men min förmåga att minnas detaljer vid Victors var minimal.

En positivare förlossningsupplevelse fick jag den här gången som mynnade ut i att nu är jag mamma till TVÅ underbara killar och har en underbar man och bästa vän som stöd.