Graviditetens smygande biverkningar
Söker man på Gravidhjärna på Google får man upp ett stort antal med inlägg från olika forum om att nu har gravidhjärnan slagit till igen.
Och nog börjar den komma på mig också. Smygandes… Men den här gången kommer den ännu mera smygandes än vad den gjorde med Victor. Kanske kan det vara så att det äntligen kan vara ett synligt bevis på att kontrollbehovet minskat 😉
Gravidhjärna är när men helt plötsligt börjar göra saker som man vanligen aldrig skulle ens komma på tanken, minnet sviker dagligen (det som numera inte står i min kalender eller nerskrivet på en ”to-do-list” kommer jag att missa eller glömma att göra), la ifrån mig min plånbok senast igår och 10 minuter senare så kom jag inte ihåg vart jag lagt den, man nästan börjar gråta på öppen gata för att man ser en liten gossefilt som något barn tappat, man är gryyyymt lättirriterad vissa dagar och exploderar för ingenting och andra dagar så bryr man sig inte om saken som hände och bara tänker ”det är lugnt, det ordnar sig”
Tydligen så har gravidhjärnan något att göra med det totala virrvarret av hormoner som leker rövare i ens kropp när man är gravid. Själv struntar jag i att det händer, jag är bara sååååå glad över att Håkan står vid min sida, även om jag både en och annan gång exploderar emot honom.
Det känns skönt när man känner: Det här har vi gjort en gång och vi klarade det då så det är klart att vi klarar det här nu. Vi har varit med om värre 😀