Har hänt en hel del sen jag bloggade sist.

Jag tror att det var först i höstas som jag skrev något här sist. Ska bli ändring på det men jag vet att Håkan har skrivit lite i alla fall.

Jag kommer inte att skriva om allt som har hänt, för det är en hel del, utan ni får göra på det gamla sättet, innan bloggar och facebook fanns till, frågaså berättar vi gärna mera 😉

Här kommer en snabb resumé över vad som hänt sen i aug 2012:

I september var vi till Cypern. Håkans pappa och hans sambo bor där sedan februari 2012 och nu passade vi på att hälsa på. Victors första flygresa. Det gick jättebra! En laddad Ipad och nån bok och papper och pennor gjorde hans resa ner jättelätt och hemresan den var precis när han skulle sova så vi lät honom sova extra länge och tog med hans kudde och killen sov i tre timmar. 😀

Helt underbar resa med en massa sol och bad. När vi kom ner så var det 38 grader. Lite i varmaste laget för Victor medans jag njöt  😉 Men med en pool i samma byggnad så klarade vi oss första dagen. Dagarna därefter tog vi taxi till centrala Pahos och badade i havet, shoppade och åt gott.

Innan resan så var Victor lite reserverad när det gällde att bada. Han kastade sig gärna inte i vattnet utan han sprang gärna därifrån och skulle leka på land i stället. Men efter en vecka som fisk så sprang han i med sina simkuddar runt armarna eller sin badring runt magen och älskar att plaska i vattnet. Vilken skillnad det har blivit! 😀 Underbar resa, undrar när vi gör nästa resa? 😉

Hösten var en väldigt känslomässig tid för mig, jag tror att det är därför jag känt att jag inte riktigt kan skriva något. I september fick jag ett samtal från en nära vän som gjorde att ens hela uppfattning om att vara frisk och må bra slog helt om. Cancer… det där j…vla ordet… fy fan va arg jag blir när man tänker på att unga, friska, glada, positiva människor och hela deras omgivning drabbas av denna skit… Speciellt när samma person nyligen hittat den ”rätte” och datum för giftemålet är enbart 3 veckor efter beskedet…

Men bröllopet blev jättefint och jättelyckat. Alla försökte så gott alla kunde att lägga sjukdomen till sidan just för den här dagen och jag tycker att alla lyckade jättebra. Sen att tankarna kom tillbaka dagen därpå är en annan sak.

Mitt i alltihopa har vår vardag också varit i rejäl gungning då Håkans brutna nyckelben gav hösten en jätte dålig start då han i sep hade så ont i armen att han fick lov att gå till läkarna och be dem sjukskriva honom pga smärtan. Mediciner och smärta blev hans  och våran vardag, och att ha en man som hela dagarna har smärta och är grinig, arg, bitter och orolig gjorde att jag och han drog oss mer och mer ifrån varandra. Vi hade den gemensamma nämnaren Victor. Utåt försökte vi hålla en god min men ibland sken det igenom ganska bra men vi är glada över att vi har kompisar och familjer som förstår.

Men i oktober  blev det äntligen operation. På väg hem från Cypern talade vi ju om att  han dagen därpå skulle åka upp med en matlåda till sjukhuset och sätta sig där hela dagen tills de kom med ett datum för operation. Men när vi kom hem låg det redan ett brev på bordet hemma med datum spikat.

Operationen gick bra och våra farhågor över att han var beroende av Tradolan blev inte verklighet. Tyvärr så fick han kramper i armen pga svullnaden så han blev inlagd ett par dagar. Efter det så har det handlat om Rehab, rehab, och åter rehab. Garaget har blivit ett lättare gym med allt från styrkebänk, gummiband och lättare vikter. Allt för att han ska kunna få upp styrkan igen. Nu är han i det närmsta återställd, men det är fortfarande saker som han måste anpassa att göra och vissa saker går ännu inte att göra.

Mitt i allt detta så blev Håkan även farbror till lilla ursöta Vera. Grattis!

Oroligheter på jobbet blev lågpunkten hösten. Vi fick reda på att företaget varslade anställda och då gick det upp för oss konsulter ganska snabbt att det inte är längre frågan om ”hur länge blir vi kvar” utan blir ”vi kvar överhuvudtaget”. Med andra ord så var det dags att se sig om efter ett nytt uppdrag eller jobb. Efter att ha hört runt lite med kollegor som redan blivit nekad fortsatt uppdrag på just det här företaget så började polletten falla ner om att det går även dåligt för konsultbolagen just nu. Uppdragen minskar, fler konsulter letar uppdrag osv. Därför bestämde jag mig för att äntligen skicka in papprena för att få ut min lärarexamen. 😀 Det kan vara bra i framtida jobb. Dessutom var det bara att kasta sig ut i jobbletar djungeln. Efter att i ett par veckors tid sökt ca 10-15 jobb i veckan fick jag äntligen gå på ett par intervjuer. Tyvärr så är man inte ensam direkt på arbetsmarknaden utan vid vissa tjänster så var det 250+ sökande till en tjänst. Men så kom ett samtal från Medborgarskolan i Linköping där jag skickat in mitt CV för en tjänst som vikarie för en av kurskoordinatorerna som ska få barn. Den 21/12 (sista jobbdagen innan all julledighet) på eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal där jag blev erbjuden jobbet. Efter lite runtringning och en enorm generösitet från min chef på stället jag hade mitt uppdrag vid så hade jag inom 4 timmar sagt upp mig från mitt uppdrag, sagt upp mig från min anställning vid bemanningsföretaget samt fått ett nytt jobb vid Medborgarskolan Linköping.

Vilken julklapp! Jag kan ju säga att den ledighet som kom efter det var skönt att ha. En tung sten hade fallit från min axlar. Jo visst, det finns en viss osäkerhet i den nya anställningen i och med att det är vikariat. Tjänsten är högst 1.5 år (som hon har sökt att få vara ledig) och på papperet står det ju visstidsanställning som i sin tur kanske inger lite osäkerhet. Men å andra sidan så anställningen på bemanningsföretaget var fast anställning men jag har inte säker att alltid ha uppdrag, om inte man hade ett uppdrag så var jag garanterad lön sk garantilön och det var 80% av lönen. Med andra ord lika hög som A-kassan.

Så jag valde att vara lite wild and crazy och hoppa för vikariatet. Så jag började där den 1 februari. Under Januari månad gick jag lite på timmar då de blivande kollegorna var lite rädd att överlämningen inte skulle bli så bra på bara de planerade 2 veckorna innan tjejen skulle gå hem. Tur var det… för överlämningen blev timmarna i januari och sen 3 dagar på första veckan, sen blev hon sjukskriven och jag blev själv inkastad i arbetet som kurskoordinator, med stor hjälp från verksamhetsansvarig förstås!

Det känns som att det här blir ett bra 1,5 år här. Hoppas kan man alltid göra på att det blir något fast, men skulle det inte bli det så har jag fått en hel del att lägga till i mitt CV för framtida ansökningar  🙂

För er som känner mig vet ni om att jag är en person som har törst efter att utveckla mig själv och den kunskap jag har. Och nu efter att bördan med lärarexamen föll från mina axlar i februari 2012 var det dags att hitta på något kul igen. Den här gången har jag sökt in på kursen digital bildhantering  vid Högskolan Jönköping. Med andra ord jag ska lära mig Photoshop 😀 Och i höstas så gav jag mig f..n på att jag skulle lära mig att skapa en hemsida. Så jag fick i uppdrag att skapa en sida till en kompis nyuppstartade blomsterfirma. Ni får väl gå in och kolla vad ni tycker 😉 www.mialis.se

Vi har mitt i vardagen och alla större och mindre problem som har dykt upp under hösten och vintern, försökt att få upp stämningen en aning genom att tillbringa tid med varandra genom utflykter, resor och att främst umgås med våra vänner och våra familjer. I slutet av oktober kom min mamma ner och fick några dagars kvalitetstid tillsammans med V då jag och Håkan åkte på en underbar långweekend till Dubai. Att beskriva den resan skulle ta upp alldeles för mycket plats så vill ni höra om den heeeelt underbara upplevelse säg till. Jag kan ju säga så här jag gillade verkligen Dubai! Håkan och A var på Whiskeymässa här i början av februari. Riktigt intressant att höra Håkan tala om att det finns riktigt god Whiskey och hur man ska lukta och titta i glaset för att se färg osv… 😀 Hade någon sagt till mig för 1 år sen att jag skulle ha en karl som gillar Whiskey så hade jag bara sagt: hahaha inte Håkan i alla fall. För mig har det blivit lite utgång tillsammans med några av tjejerna, dans dricka lite vin och ha det trevligt.

Bristen med tid tillsammans med våra familjer är något som jag har väldigt dåligt samvete över. Det tar lång tid att åka upp till er eller för er att åka ner och det är sååååå många gånger som Victor frågar efter er och vi får säga att ni kommer att träffas snart. Det blir lite lättare med Skype men fortfarande inget slår verkligheten. Dessutom känner jag ofta att det skulle vara så gött att ha er nära och bara komma in för en kaffe eller promenad tillsammans. De lilla små men ack så viktiga stunderna. Jag vet inte om det bara är jag som har en enorm hemlängtan just nu eller om jag faktiskt känner att jag vill innerst inne flytta hem till Falun igen. Vi får se om ett tag om det är en fas eller inte… 😉

Med våra underbara vänner försöker vi så ofta vi kan ha trevliga middagar, mysiga höstpromenade, lek i lekparker, pulkaåkning  och kalas. I december fick vi till och med möjlighet att ha den traditionella glöggkvällen hos ”Villa Stensby”.  Just nu är det mycket att vi lever genom Victor så aktiviteterna blir lätta anpassade efter honom. Men i december hade vi en väldigt trevlig glöggkväll och i januari gjorde vi en påhälsning i tokholm och invaderade F och M i 24 timmar då vi skulle fira M som fyllde år och hans sambo hade ordnat en överraskningsfest till honom.

I november och december åkte vi både till Falun en helg och Göteborg en helg. I Göteborg blev det mycket lek och bus och även julmarknad på Liseberg. Efter en kväll med karuseller, kanin-ballong och skridskouppvisning så somnade både V och kusinerna gott i varsina sängar.

I Falun firade vi ”lilla julafton” någon vecka innan jul med julmat, en massa godis och jultomte så klart. Syrrans kille blev  introducerad i att vara familjen Anderssons tomte. V blev inte ens rädd för tomten, han bara sprang fram till tomten och drog i honom. L (V kusin) hjälpte till, allt för att spela med och göra det så spännande som möjligt för V 🙂 Det var sååååå kul att se de två!

Julen fortsatte sen på dagis då V först absolut inte skulle vara tomtenisse. Men när han sen såg alla andra barn gå runt i tomtekläder så ville han också ha det. Så när vi sen kom hem fick vi knappt av honom tomtekläderna. Det var hans pyjamas sa han 😀

Julen firades i Mantorp på julaftons förmiddag. Självklart blev det julgröt och morgonjulklapp. Jag gjorde mitt allra allra första egna julklappsrim! 😀 Senare strax efter lunch blev det julmiddag hemma hos K och A där även hennes föräldrar var med. Lugnt, mysigt och stillsamt. Jätte mysigt! Resten av julhelgen bestod av pulkåkning, promenader och mysiga kvällar.

Nyår firades hos F och J där ett antal familjer samlats för att i år ha ett lugnt och barnvänligt nyårsfirande. Mysigt!

Dock startade inte året så bra för mig och Håkan då jag strax innan tolvslaget började må lite dåligt och när vi strax innan kl 01 kom hem så bröt kräksjukan ut. 6 timmar senare bröt den ut på Håkan också. V hade en variant innan jul men nu åkte jag och Håkan på det. Man är inte speciellt kaxig då… Jag är såååå glad över att V är så lugn. Vi gjorde det kanska vissa föräldrar inte hade gjort… vi satte honom framför TV och den dagen fick han titta på TV hur mycket han ville. Med andra ord var det hans drömdag 😉 Men med denna start på året så kan det ju bara bli bättre och bättre. 😛

Träningen har verkligen börjat tagit fart för mig. Hämta och lämna på dagis är en del av vår nya vardag. Efter att jag nu börjat mitt nya jobb så åker jag numera tåg fram och tillbaka till jobbet. Det betyder promenad på ca 40 minuter per dag. Samtidigt nu under våren så kör jag pass tillsammans med en annan instruktör en blandning mellan Dans och Box. Lite för att få deltagarna att se att box är inte är något farligt, svårt eller pinsamt. Själv tränar jag också för mig själv en gång i veckan då jag dansar (typ zumba-pass). Riktigt skönt att komma iväg och bara bli riktigt trött i kroppen efter ett pass.

Håkan försöker vara ute och träna när han har möjlighet och lust. Jag tror att förhindret handlar mest om att inte riktigt ha lust. Men i och med ljuset (solen)börjar komma tillbaka och hojsäsongen börjar närma sig så väcks hans vilja nog lite till. Abstinensen för hojåkningen börjar ta ut sin rätt nu. Häromveckan så lackade han kåporna till hojen. Inga nya färger bara nya kåpor efter kraschen han gjorde förra sommaren. Snart drar den igång! 😀

Men innan MC-säsongen drar igång så har Victor provat på längdskidor. Förra helgen anordnade nämligen Sya Sidklubb Barnens Vasalopp. En arbetskompis till Håkan hade ett par barnskidor med sig som V fick prova. Han tyckte att det var kul men han hade lite för lite tålamod. Efter 5 minuter så ville han att vi skulle ta av honom dom. Nästa vinter blir säkert klockrent för honom att börja åka. Då kan hela familjen åka. Eller till en början så blir det kanske att Håkan tar ett varv i spåret medans jag och V övar skidor i barndelen. Jag själv körde 2,5 km här om veckan… HJÄLP! Jag hade mjölksyra i armar och axlar redan efter 100 m. Tur att jag inte skulle köra Vasaloppet 😉