Hej vad tiden går!

Nån kanske undrar hur det gått nu ca 1.5 vecka efter operation?

Efter att ha gått i nästan 4:a månader på åtminstone relativt hög dos vanliga huvudvärkstabletter (ipren, panodil, bamyl osv… vad som fanns tillgängligt) och de sista 4-5 veckorna på 200mg tradolan, 4g panodil + bamyl varje dag så har man liksom vaknat upp ur en dimma!

Man har gått med ONT hela tiden, värk, gnagande som alltid var där, mer eller mindre, ett konstant värkande tär på humöret (underbar fru man har som faktiskt stått ut!)

Nu, är man som ”man ska” igen, 8:a skruvar och en titanplatta senare är man i princip fri från allt ont!
Det ”lilla” onda nu är mer muskler som spänt sig och blivit för korta i 4:a månader som plötsligt dras ut och krampar, de första nätterna var HEMSKA, tackar återigen frun för att ha gott om vetekuddar hemma!

Musklerna ger med sig och tillvaron känns relativt OK nu, det som är kvar är lite är att en blodåder går från armen mellan nyckelben och översta revbenet så iochmed svullnaden som är efter operationen (hoppas jag det bara är!) så är det lite trögt med blodomloppet i armen .

Som man kan se vid den röda pilen på bilden till höger, kan det lätt bli ”lite” trångt där när sakerna svullnar upp.

Jag hoppas innerligt att jag slipper några som helst men efter det här, även om jag nog kommer få ett betydligt synligare nyckelben på höger sida vs vänster sida, men det kan jag ta så länge det inte gör ont!

Så på totalen så har det varit ungefär såhär.

Bryter man nyckelbenet i Östergötland måste man tjata till sig en operation hur illa det än ser ut (2.5cm isär låg benen + förskjutning), jag gillar kommentaren från Överläkare Håkan på Ortopeden i Motala
”Du är väl inte nöjd förräns du fått höra från kirurgen att man inte opererar nyckelben!”  (jag fick en remiss för att han tröttnade på mig helt enkelt  🙄 )

När väl den remissen kom fram och jag fick träffa en kirurg som bara håller på med höfter och undrar ”vad gör du här? jag håller bara på med höfter!” jag blev alltså inskickad till någon bara för att liksom, inte att det gav så speciellt mycket det mötet.
Om det händer igen så ska jag även fråga om läkaren man ska träffa verkligen håller på med det man ska dit och besöka dom för!  Jag tror att han hade kunnat använda sin tid betydligt bättre än att träffa en kund/patient som han inte vet vad han ska göra med.

När jag sedan äntligen fick träffa kirugen Lasse som egentligen inte ifrågasatte så mycket utan ställde frågan ”När ska vi operera dig då?”

Akuten är dåliga på att skriva journaler, 4:a veckor tog det (efter att jag ringt sjukhuset i Motala och undrat vad som händer…)
2st remisser ”missades”, först från Motala till Kirurgen på US Linköping och den sista blev liggande på ett skrivbord 2 veckor och blev inte behandlad förräns jag ringde till operationsbokningen och undrade när operationen blev eftersom kirurgen jag träffade lovade operation inom två veckor, det blev två månader men resultatet ser gott ut såhär långt!
Så man måste tjata på dom som barn för att man ska va säker på att saker och ting kommer fram helt enkelt.

Tror landstinget behöver gå en kurs i administration typ :_)

Går allt som det ska borde jag vara helt återställd till Jul! (totaltid då alltså 7 månader istället för 3 om man gjort operation direkt som de borde ha gjort).

Slutsatser? Man måste va rätt ”tjötig” för att få vård och ta hjälp av patientnämnden för att få komma till ”rätt” person, även en underbar familj och vänner som stöttar en i ur och skur är mycket bra!