Imorse när A kom till oss för att åka till Sviestad med Håkan så log hon fortfarande efter gårdagens mycket lyckade möhippa.

Jag och Victor bestämde oss för att åka in och kolla på racet, främst för att det är lite svårt att hålla honom sysselsatt där ute när det är så mycket folk, motorcyklar och bilar överallt.

Lagomt när racet startade stog vi tillsammans med B,S, J och L längst borta på gocartbanan. Provstarten gick bra. Victor var lika glad som vanligt när han ser pappa åka motorcykel. Pappa! säger han och mycket riktigt pekar på pappa. Starten såg även den ut att gå bra. Tappade lite men han hängde med. In på andra varvet fick Håkan gashäng in i S:et vilket gjorde att motorcykeln gick omkull och Håkan fick sig en liten flygtur. Som anhörig och åskådare så såg Håkans flygtur inte alls kul. Han flög med huvudet neråt och fötterna uppåt och han såg ut att landa på nacken. Min första tanke var – akta nacken!

När han sekunden efter ställer sig upp och försöker dra upp motorcykeln så ser jag att han efter ett försök släpper hojen och går mot stängslet, och hela han utstrålar att nått hänt. Efter en stund så ser jag att han håller sig för handleden och då vet jag att jag tänkte, jaha handleden är av.

Efter en stund fick jag ett meddelande från L (som stog precis där det hände) att nyckelbenet antagligen var av. Victor upptäckte på en gång att något var fel (via min reaktion) och det var först när Håkan kramade om honom som Victor blev lite lugnare. Medans Håkan blev undersökt av ambulanskillarna på plats vid banan så fixade vi att han fick andra kläder, mobil och plånbok för den fortsatta resan in till sjukhuset för en grundligare undersöknig och röntgen. Familjen B och K-E hjälpte mig att packa in allt i bussen igen. Hojen såg inte alls så farlig ut enligt ”experter”. Sen efter tävlingen så tog A hem bussen och parkerade den på gården. Skönt att få hem allt på en gång  Den som skadade sig värst i den här krashen var med andra ord Håkan. Håkan fick sen åka in till sjukhuset och blev kvar där i 4 timmar innan han efter att ha gått igenom lite tester och röntgen fick skrivas ut. Medans Håkan var på sjukan så åkte jag med till Bestorp och fick lite sällskap av familjerna B och K-E. Skönt att ha lite folk runt omkring sig så slipper tankarna gå till vad som kunde ha hänt. Vi blev där bjudna på mat och efterrätt och sen vid