Då var den årliga traditionen här! Dags att sätta sig i bilen för att uppleva 10 dagar på Öjn igen, med andra ord Gotland. Nyheten för iår var att farmor och hennes bil var med för att hjälpa oss med Victor när vi vuxna invaderade kalkbrottet.

Som vanligt var det kaos dagen innan. Packningen var inte ens halvklar kl 21 dagen innan, men när dörrarna på bilen slog igen 7.32 dagen efter. Bara 2 minuter sen från start. 😉

När vi börjat våran resa så kom jag på att jag inte sett till båtbiljetterna. När jag ringde Håkan (som satt i andra bilen) så säger han:

-ja jag har den men den finns i ett mail i telefonen.

Väl framme vid båten i Nynäshamn så testade Håkan och Hannes på mitt kontrollbehov, som de har en viss förmåga att vilja göra när det minst passar sig.

När det var dags att checka in så hoppad jag in i bussen och Håkan tar fram biljetten och visar kassörskan…

Kassörskan (K): Är den här biljetten ombokad?

Håkan (H): Nej

K: Den är utfärdad för den 26 maj och idag är det den 30 maj…

H: Fan, har jag bokat fel dag… tittar på mig smååååått panikslagen.

H: … Vänta… det här är biljetten för 2011 😀

K: Ojdå

H: Jag hittar inte biljetten för 2012. Kan ni hitta biljetten på namn.

K: Ja det kan vi *små skratt*, här är ni J

Efter nån minut har vi fått sittbiljetterna i handen och Håkan ser helt klart lugn ut igen.

Victor hade tefatsögon när han fick se båten.

– Åka stooor båt

Efter ombordstigningen så räckte det med att komma innanför salongdäcks dörrar så står ett helt gäng av kompisar och pratar. Det kändes som värsta välkomstkommitéen! Det är alltid samma sköna känsla som infinner sig när man kommer ombord och träffar många av vännerna som det var över 6 månader sen man såg sist.

Victor tycker verkligen om att åka båt. Jag tog upp honom till soldäck för att han skulle få se lite bilar, vatten, sol och få lite frisk luft.

Han sprang och sprang, men då det blåste ganska mycket när vi kom ut på öppet vatten så sprang han korta sträckor.

Första helgen var regn, blåste horisontalt och inga gummistövlar med mig. Vid en tidpunkt hade jag 4 lager med kläder på mig varav det sista lagret innefattade vinterjacka, mössa och vantar… Jag var så glad över att Victor slapp vara med just då. Han var nere i en mindre blåsig och mindre regning stugby och hade kul tillsammans med farmor.

Körningen gick inte bra för Håkan heller. Halva fredagen kunde han köra som han ville, sen på fredags eftermiddagen så började den gå halvbra. Det gjorde att resten av fredagen och hela lördagen gick åt till att meka. Jag har aldrig sett Håkan så frustrerad som han var innan han till slut på lördagens kvällen gav upp och accepterad tanken om att han inte skulle få igång den med sina mek-kunskaper. Jag höll mig borta från vårt tält hela den dagen då jag som fru fick onda ögat bara av att visa mig. Däremot fick jag stadiga rapporter om hur det gick från alla som hjälpte honom med allt vad de kunde. Hålla i en sak här och en där eller alla idéer om vad som kunde vara fel. Det är stunder som denna som jag stannade upp och verkligen konstaterade vilken mysig, skön och underbar skara med människor som verkligen bryr sig om varandra och verkligen vill hjälpa varandra. Underbara människor med andra ord!

Efter regn, blåst, krashade hojar, mycket mek och spända nerver på en dyblöt bana så släppte alla spänningar hos de flesta och detta ledde till att helgen slutade med en spontan fest som gjorde att ett flertal spöken tittade ut från sina stugor framåt lunchtid på måndagen.

Mellandagarna var det linne och shortsväder och vi passade på att besöka Visby med bland annat glassbaren, krusmyntagården fick även det en självklart påhälsning och saffranspannkakor förtärdes på Fårö. Nytt för i år var en rundåkning med Fritte som guide.

I Visby blev Glassmagasinet himmelriket för Victor… och sen tar mamma bara en kula med vaniljglass! 😉 Krusmyntagården tjänade en hacka på mig, då bland annat 1 kilo citronpeppar åkte ner i inköpskorgen. Victor och Håkan upptäckte en liten mysig strandremsa nedanför gården där Victor lekte lite med stenar (kort på Victor vid havet) Fårö blev en heldag med saffranspannkakor, lek i vattenbrynet vid havet och inte nudda vatten vid Fårö fyr. När vi kom fram till sandstranden och tog av Victor sina skor så stog han blixstilla. Sen när han såg att pappa och Fritte gick utan skor då började han sakta gå och inom ett par minuter så sprang han upp och nerför stranden. Victor kom för första gången fram till havet och tyckte först att det var väldigt konstigt när mamma och pappa stog i vattnet med vatten över tåna. Jag kan inte ens ljuga och säga att det var varmt, men Victor fick leka en stund i vattenbrynet. Vill ju inte att killen ska bli rädd för vatten heller 😉

Vid Fårö fyr blev det ”nudda inte vatten”-tävling mellan Håkan, Fritte och några till. Det gick ut på att man skulle ta sig så långt ut som möjligt i havet genom att hoppa mellan stenar utan att ramla i med fötterna eller kanske till och med bada helt.

På fredagen efter att hjälpt oss några timmar med Victor så åkte farmor hem.

Andra helgen kom A och A hit och med sig hade de Håkans numera andra ögonsten. Den nya hojen. Vädret var även det mer på våran sida. Solen sken om vartannat och stundtals blev det ganska varmt. Men som vanligt i kalkbrottet så kommer det stunder på dagen då man gärna hade kurrat in sig i ett tält och läst en bra bok istället för att gå och stå i blåsten.

Söndagen och veckan på Öjn avslutades traditionsenligt med en glass från Glassmagasinet nere i Visby hamn.  Väl på båten tror jag att både vi och Victor var ganska trötta. Victor sprang runt men inte riktigt med samma tempo som vid resan till Öjn och jag fick sova en stund medans Håkan höll koll på Victor.

När vi kom hem och packat upp och lagt oss under täcket så där vid 23 så konstaterade vi:

Att resa med Victor till Gotland var inte svårt. Hans nattningsrutiner som vi använder oss av vart vi än är tillsammans med tryggheten i resesängen gjorde att han från första natten inte hade några som helst problem med att somna. Och han sov ganska bra också. Det var egenligen bara en natt han sov oroligt pga magont för att han ätit för mycket majs.

Han älskar att vara ute och springa och leka, så fort han vaknade och ätit frukost så var det ”Ut” som gällde. Sen körde han slut på sig och många vuxna under hela dagen. Sparka boll, springa, gräva i sandlåda och charma alla vuxna runt omkring honom. Ett riktigt bra resa tillsammans med farmor vars hjälp var dunder uppskattat och tillsammans med ett charmtroll som kommer att få sin vilja igenom på mycket bara genom att le och använda sina urgulliga ögon.