Kl är nu 17:10 lördagen den 17 april 2010. Jag har nu varit uppe i ca 1,5 dygn. Varför då undrar ni kanske? Jo som vanligt så börjar man dagen som med allt vad en dag ska innehålla. Denna fredag innehöll promenader, vila och senare middag tillsammans med F & M. När F&M åkte från oss vid 22 så gick vi till sängs. När kl var 00:45 (alltså ungefär 2 timmar senare) vaknade jag av en huggande smärta. Gick ut för att hämta och värma vetekudden som låg redo i BB-väskan. Tänkte tanken att nu kanske det börja hända något 🙂 Håkan lät något skeptisk när jag väckte honom efter 1 och påannonserade att nu börjar saker och ting att hända.

Kl 02:00 gick vattnet och det var då dax att ringa förlossningen. En något yrvaken Håkan fattade nu att det inte var något skämt utan att det börjar bli allvar. När vi ringde till förlossningen fick vi en tid för undersökning på söndagen kl 14. Detta för att ett regelbundet värkarbete inte hade startat ännu. Direkt efter att vattnet gick började jag känna att värkarna blev starkare och starkare. Jag ställde mig i duschen och njöt av att värmen faktiskt tog bort STORA delar av smärtan. Snart började värkarna bli för mycket. Kände att jag behövde annan smärtlindring än vad duschen kunde erbjuda så jag ringde in till förlossningen igen. Jag fick till svar att vi skulle avvakta med att komma in tills det var 45 sek – 1 min mellan värkarna.

När klockan var 4 så kom värkarna riktigt tätt och jag hade så ont att jag inte längre kunde hålla undan illamåendet. Jag sa till Håkan att nu ska vi åka. Håkan började göra sig själv i ordning i lugn och ro, han hade siktet inställt på att få åka hem igen. När bilen äntligen var packad och Håkan var redo, så togjag mig ur duschen och fick på mig kläderna och gick sedanut till bilen. Lagomt när jag kom till bilen så kom nästa värk. Värkarna kom nu varje minut. Vi började åka mot Linköping och det enda jag hade i tankarna var, kan inte den här lilla bilen gå ännu lite fortare. 05.30 kom vi fram till förlossningen och samtidigt som jag skulle ta mig ur bilen så kom en av många värkar. Det visade sig att det gått så långt att krystvärkarna faktiskt redan startat i bilen. När vi kom upp på avdelningen så såg barnmorskan lugn och sansad ut. När 1 minut senare kommer in på rummet och jag uttrycker att ”nu kommer ungen” så gick tempot upp från 10 km till 100 km/timmer på barnmorskorna. Det var tre stycken barnmorskor bara för att få av mig kläderna och få mig till rätta. 30 minuter av krystvärkar senare var vårt lilla knyte vid namn Victor född. Han föddes lördagen den 17/4 kl 06:08 och vägde 4120 gr och var 53 cm lång. En lång och ståtlig kille.

Efter själva födseln så gick allt i slowmotion för mig. Jag var nog lite chockad över att allt hänt så fort. Jag hade lite svårt att greppa i att jag faktiskt fött barn och att det barnet ligger på mitt bröst invirad i en filt. Vi fick ligga kvar på förlossningen i 3 timmar för att få lite tid för oss själva plus att barnmorskorna kunde fixa allt med vägning och mätning av Victor och samtidigt se så jag mådde bra. När vi senare blev placerade på Special BB tillbringades resten av dagen till att umgås med Victor och försöka må så bra som möjligt. Tyvärr så var det fullbelagt på BB vilket gjorde att jag fick en ”rumskompis” och Håkan fick lov att åka hem. Under den kommande natten blev det inte många timmars sömn för mig. Victor sov genom hela natten men barn i rummet intill plus grannens bestämde tyvärr sig för att hålla låda 🙁

När Håkan senare idag kom och hämtade oss från BB så var det en efterlängtad händelse. Victor gick igenom läkarundersökningen galant och fick OK för hemfärd. Det var med långsamma steg som vi tog oss mot bilen och hemåt. När vi satt i bilen så bestämde vi oss för att åka ut till Mantorp Park där vi visste att majoriteten av våra vänner hade sitt tillhåll under dagen. Det var många som ville se Victor och se att jag mådde bra, det värmer gott i själen att veta vilka underbara vänner man har 🙂