Nu var det ett bra tag sen jag skrev. Det har hänt en hel del sen sist.

Vi har varit i Sälen, kontroll på MVC, träna upp ersättare till jobbet och mycket annat.

Vi har nu gått in i vecka 29 i graviditeten och det betyder att det är mindre än 11 veckor kvar till ”do-day”. Men vad har då hänt sen sist? Jo under vecka 2 var vi tillsammans med familjen L-W uppe i Sälen och avnjöt en härlig skidsemester. Veckan innan vi åkte upp höll sig temperaturen på -20 till -30 grader både uppe i Sälen och här hemma. Det gjorde att man kände viss skeptism av att sätta sig i bilen och åka upp och veta att semester går ut på att vara ute och ha det gott.

Med facit i hand hade man inte ens behövt tänka dåliga tankar om vädret. Vädret blev helt ok. 4 dagar var det soligt och ca -15 grader och de återstående 3 dagarna var det dimmigt uppe på toppen men inte så fasligt kallt.

Jag klarade av att hålla mig från slalombacken i 1,5 dag. Sen kom jag med mina hundvalpsögon till Håkan och tyckte att han skulle hänga med mig och testa ifall jag kände att jag kunde åka. Slalomtarmen gjorde sig alldeles för mycket till känna… 😉

Allt gick jättebra! Det var så skönt att få på sig skidorna och sen åka i lugnt och sakta tempo ner för backarna. Pulkåkning blev en annan hit som vi skrattat gott åt. När vi kom fram till pulkabacken så tyckte vi ”ja ha och den var ju inte så spännande”… Tji där fick vi 😉 Backen var i och för sig inte så fasligt lång, men när man väl tagit sig upp en bit så upptäckte man hur brant den faktiskt va. Och vilken fart man sen fick i den… 🙂

Tur att Håkans skidbyxor passar mig, annars hade jag varit dyngsur, för i knät hamnade en hel del snö när man försökte styra snowracern eller pulkan. Mina nya och gamla skidbyxor hade inte ens gått att knäppa igen så Håkans gamla skidbyxor blev min räddare i nöden på denna resa.

Uppe i Sälen fick jag även ett smakprov på vad som kan komma under de kommande 3 månaderna. Sov inte alltid så bra om nätterna, blivit mer och mer andfådd när jag genomför en fysisk aktivitet och kroppen blir bara mer och mer ograciös 😉

Direkt efter Sälenresan var det dags att komma tillbaka till vardagen och med allt vad det innebär. Redan första dagen efter hemkomst fick jag en wakeup-call när jag kom till jobbet och där sitter min ersättare. Killen som jag under 2 månader ska lära allt om min jobb för. Det känns lite kluvet måste jag säga. Det är först nu som jag börjar känna ikroppen att jag faktiskt ska sluta. Det har känts så avlägset förut men det stora datumet kryper sig bara närmare och närmare. Det var också dag för den återkommande kontrollen på MVC. Allt såg bra ut även denna gång, och ingen brist på järn idag heller, haha jag kanske klarar mig bara några veckor kvar… 😉