och några veckor efter det… så börjar livet komma tillbaka litegranna.
Måhända de flesta tycker det varit en kall och regnig sommar, men när man ändå inte kan bada, leka eller göra så mycket annat än att gå omkring och prata så gör det inte så mycket för min del.
Enda goda nyheten är att Tradolanet är ett minne blott, äntligen av med den skiten, anestidoktorn på SöS sa bara, de där hjälper inte alls bra mot nervsmärta och de har man käkat sen oktober 2014…
Det blev i den senaste operationen, en nervbanetransplantation, konstaterat att under omoperationen av nyckelbenet så gick en skruv eller något ner i nervbanan under nyckelbenet och hade sönder nervbanan till armen. Det gav sen att biceps inte fungerar alls, ”tandläkarbedövning” från överarmen, ner över underarmen och ut i tumme/pekfinger, långarmat är ett rent h-vete att ha på sig, det svider som nässelbränna och i början kunde jag inte ens få ihop en M6 skruv/mutter utan verktyg!
I början på juni var jag på Södersjukhuset för kontroll av armen och om Nevrologiavdelningen på Linköpings Universitetssjukhus hade gjort rätt hade jag fått operation då istället för att få vänta ytterligare en månad för att nästa doktor ska konstatera det jag vetat i sen operationen, armen funkar inte och det är INGEN funktion i biceps.
Alldeles lagom till Marie får semester så opereras jag, vilket gör att jag inte får använda armen för att nervbanorna ska få bästa chans att växa ihop, så himla bra! (OBS IRONI)
så nu precis har jag fått börja röra armen och imorgon är det återkoll hos SöS för att se hur mycket jag får träna, sen ska beroende på vad de säger där blir det Sport & Rehab snarast igen och nästa vecka ett besök på Smärtkliniken på LiO för att försöka få nåt annat än piller mot nervsmärtan i armen och handen.
Idag har jag även ringt samtalet till LÖF för att öppna mitt gamla ärende sen tre år tillbaka och se hur det går med det, nästa samtal är till IVO och öppna motsvarande tre år gamla ärende… Det är lite synd att man bor i fel landsting, hade jag tillhört Jönköping, Örebro eller Stockholm/Uppsala (säkert fler också men det är de ställena jag haft kontakt med och visat röntgenbilderna på första skadan och de har flinat och frågat vem trodde att det där skulle läka) hade jag fått operation veckan efter olyckan och förhoppningsvis hade inget av det här hänt.
Det går lite trögt att få ihop det här tydligen, har nog aldrig förut hört talas om att nyckelben ska strula såhär men under resans gång har man lärt sig att det trots allt är mer vanligt än man tror.
MC säsongen är körd på riktigt, jag är glad att jag hann provköra hojen innan operationen på SöS för det verkar bli det enda jag får åka det här året, det känns skönt att Björn fick mig att köpa en ny Snowboard så man har nåt kul att se fram till i vinter!
Over and out för den här gången…
