I helgen har vi varit hemma i Falun. Vi har genomfört något som jag har väldigt blandade känslor för och efter. Vi har kört flyttlass mellan Svärdsjö och Falun. Mamma och Uno har nämligen flyttat. 23 år blev det i huset som mamma och pappa byggde 1987. När vi åkte upp hade jag väldigt blandade känslor och tankar, tänk om huset är helt tomt, då kommer jag att få väldigt konstiga känslor för att lämna stället. När vi kom fram så visade det sig att de rum som man umgås i kl 20 på kvällen med andra ord vardagsrummet och sovrummen fortfarande var hemtrevliga. Mamma och Uno har mer eller mindre bott i kartonger i 2,5 månad och i helgen var det dags. Dom har under veckan som varit skjutsat in kartonger i bilen när de åkt och jobbat och sen packat upp hela köket till exempel. Samtidigt som de under de här månaderna sålt väldigt mycket möbler för att kunna köpa nya och lite mindre möbler till lägenheten. Man måste ju inse att man har större ytor i ett hus än vad det är i en lägenhet 😉
I efterhand känner jag att jag var glad över att mamma och Uno gjort så mycket som de gjort innan vi kom. Självklart vill man hjälpa till med så mycket som möjligt, dom har ju hjälpt mig med både den ena och den andra flytten men jag tror att hade jag varit med och packat ner hela huset och sett när allt bars iväg så skulle jag var väldigt mycket mera ledsen. Utan istället blev helgen en rolig tillställning, vi var 5 personer som bar kartonger och möbler som bara den ut ur huset. Och sååååå många skratt har jag nog aldrig fått under en flytt :D. På 1,5 timme hade vi tömt hela huset på allt! Det var knappt så mamma och Uno han med och fixa i farten.
2 timmar efter att vi började så satt vi i bilarna på väg in till ”nya hemhemma”. Victor somnade i bilen på väg in till Falun och fick fortsätta att sova i vagnen efter att vi kommit fram. Avlastningen gick lite trögare, alla började blir lite slitna. C hade fixat smörgåstårta till lunch och efter att ha lassat av halva flyttlasset in i lägenheten tog vi en välförtjänt lunch. Mums med smörgåstårta! Lagomt när vi skulle äta så vaknade även Victor. Medans vi sprang upp och ner med kartonger och möbler så satt M och underhöll Victor och mamma packade upp kartonger. Så när kl var 15 så hade vi packat ur allt och åkt för att lämna släpvagnar (en helt oanvänd) och lastbilen. Sen bestämde jag och Håkan att vi ville röra på oss lite till, vi behövde ut och gå och få sträcka på benen lite så det blev en promenad ner på stan. 20 minuter tar det att gå, lite skillnad från 20 minuter i bil. När vi sen kom hem igen vid 17 så la sig Håkan på soffan och somnade en stund. Och på bara den stunden som vi var nere på stan hade mamma fått upp lampor, ljustakar och blommor. Uno hade börjat fått upp lamporna i taken och badrummet var redo att användas. Hela dagen kändes absolut inte som en flyttdag. Allt gick så smidigt, vi slapp leva i kartonger och allt kändes hemtrevligt både i huset och i lägenheten. Dagen avslutades på restaurang med hela familjen, där Victor charmade en av pizzabagarna och fick en jordgubbsklubba av honom. Victor som inte hade en aning om vad han hade i handen fick reda på av oss att det där är en ”prasselpinne” (eftersom papperet runt klubban prasslade) 😀