I måndags (2 dagar sen) var BF (beräknat förlossningsdatum) för oss. Det är ju inte ofta som bebisarna kommer just på den utsatta dagen så vi har inte heller räknat med att den kommer på dagen. Jag hoppades på att bebisen skulle komma innan BF då jag lätt kan bli rastlös. En av sysselsättningarna jag gjort ända sen jag slutade att jobba är att jag är ute och går många promenader. Inte direkt snabba eller långa utan bara så man får röra på sig lite och få lite frisk luft. Det är skönt att komma ut, speciellt när det är sånt underbart väder som vi haft de senaste dagarna. Våren har kommit med stormsteg och de senaste tre dagarna har blåsippor, vitsippor och tussilago uppenbarat sig i skogskanterna runt om i Mantorp.

Igår tisdag var jag på den sista hälsokontrollen på MVC. Både jag och bebisen mår finfint. I teorin skulle det kunna dröja ytterligare 2 veckor innan bebisen kommer ut. Om två veckor så har vi fått en tid på förlossningen, och har inte bebisen kommit innan dess så blir det diskussion om igångsättning. Jag håller både tummar och tår över att det inte tar så lång tid innan en eventuell förlossning blir aktuell.

Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska hitta på att göra framöver. Jag har varit hemma i två veckor. De två veckorna har gått bra. Jag har haft en massa saker att göra, men nu när jag kommer in på den tredje veckan så börjar sysslorna tryta lite. Jag har redan hunnit fylla hela frysen med matlådor och fikabröd. Jag har tvättat, diskat och städat. Träffat vänner och gått på stan och mått allmänt bra.

Dagarna innan Do-day var jag ganska nervös över att bebisen skulle komma. Vi var nämligen bjuden på dop i söndags och vi ville verkligen gå på det dopet. Så för att inte starta någon förlossning så satt jag stilla och gjorde ingenting på hela lördagen. Dopet var jättetrevlig och en spännande upplevelse, tack F & M för att vi fick komma. Direkt efter dopet började jag leva mitt ”normala” liv igen. Och just nu så testar jag varenda myt som säg starta en förlossning, städar, diskar, tvättar fönster, promenader, stark mat och den berömda färdknäppen. Men hittills verkar inget fungera till 100%. Det har börjat kännas lite mera i kroppen att den förbereder sig på något. Som  idag tex så har sammandragningarna gjort sig mer och mer tillkänna, ungefär en gång varje kvart… Magen blir hård som en basketboll men inget annat drastiskt händer. Håkan står på standby på jobbet för att kunna kasta sig in i bilen och komma hem men än så länge får han jobba ett tag till.

Kramar till alla runt omkring oss! Skönt att alla tänker på oss. Vi lovar att en uppdatering över hur det går kommer så fort vi vet något mer 🙂