…tiden går alldeles för fort i vissa lägen. Idag är det den 23/3 och totalt är det nu  19 dagar kvar till ”Do-day” 

Vad har hänt sen sist jag skrev då? Jo den 16/3 var det återigen hälsokontroll. Den visade att både jag och bebisen mår bra, och vi växer båda två som vi ska 😉 Nästa hälsokontroll är 1/4 (vecka 39)

Föräldrautbildningen har börjat. Jag såg fram emot den men med facit i hand blev jag lite  besviken. Tiden som satts av har inte varit bortkastad på något vis, för bara att få tid att sätta sig ner och faktiskt tänka och prata igenom om vad som kommer att hända har varit väldigt värdefullt. Det är ju inte direkt så man spontant sätter sig två timmar hemma vid köksbordet och går igenom ett förlossningsförlopp så där en onsdagskväll efter jobbet…

Det jag blev besviken på var att i den föräldragrupp vi går i så är det tyvärr inte ett enda par (förutom vi) som bor i Mantorp. Närmaste andra par är 2,5 mil bort. Inte nästgårds precis… Jag trodde att anledningen till att föräldragruppen startade så sent för oss var för att de faktiskt samlat några fler Mantorps-par, men så var som sagt inte fallet.

Magen och kroppen har blivit rejält mycket tygre. det är svårt att sitta, ligga, stå och gå. Jag trodde inte för 3 veckor sedan att det skulle kännas så pass tungt men det märks att bebisen lägger på sig ungefär 30 gr per dag i vikt. Det som är jobbigast just nu är att jag efter Håkans grabbhelg blev väldigt förkyld. I och med förkylningen har jag väldigt svårt att andas när jag sover. Så inte nog med att det är svårt att sova med en stor boll på magen så gör att en rullning från sida till sida plötsligt blivit 3 moment så vaknar jag ibland med andnöd.

Ja det är lite jäkligt just nu, men alla som fött barn säger att ”allt är som det ska”. Man ska vara trött, lättirriterad, känna sig stor som ett hus och störtlängta efter att gå omkring i träningsbyxor nästan hela dagarna… det hör tydligen till fenomenet att vara gravid i sista månaden…

En sak som just nu känns både som positiv och negativ är att jag bara har 3 arbetsdagar kvar på mitt jobb, sen är det semester och mammaledigt som gäller i nästan 1 år.

Jag trivs väldigt bra på mitt uppdrag och på det sättet vill jag inte vara hemma då jag som konsult inte är garanterad att komma tillbaka till samma arbetsplats igen efter ledigheten, men samtidigt just nu så vill min kropp och knopp inte göra annat än att ta det lugnt, vila när jag vill och göra vad jag vill.

Att skaffa barn är och ska bli ett nytt spännande kapitel i våra liv och det ser jag verkligen fram emot, och vem vet vart allt står om 1 år, det är mycket som kan hända på ett år, vi får helt enkelt se vad spännande tiden har att ge oss under ett år framöver…