…Så där stog vi på Gotland ring och det pep till i mobilen lite då och då. Det kom ett sms för varje bud som kom in på våran lägenhet. Ibland kom det flera stycken på raken och ibland så gick det timmar emellan. Vilken plåga!, jag vågade inte lämna telefonen för 5 sekunder, för det kunde ju ha kommit ett nytt bud. 🙂 Två dagar senare såldes den för 690 000 kr. Puh vilken pärs. När vi sen kom hem efter 10 dagar så var det bara att börja tänka framåt vad som händer under sommaren. Vi konstaterade att vi skulle få packa mycket. Direkt efter Gotland var det första att ta hand om efterföljderna från SM:et, vilket är väldigt stressande eftersom jag då inte fortfarande inte fått någon utbildning på bokföringssystemet, så allt växte på hög. Sedan kom vi på att Håkan fått beskedet att de grabbar som hyr garaget tyvärr inte kan vara kvar pga utrymmesskäl. Så strax efter hemkomsten var det bara att börja packa ihop hans garage och sen lagra det hemma hos några kompisar, fram tills vi kom in i huset.

I allt packande och tänkande så började våran bröllopsdag att närmare sig med stormsteg. Det var väldigt mycket som skulle göras och så lite tid. Tack å lov för mitt anteckningsblock.

I början av juni månad ringde min telefon på jobbet. På andra sidan snöret var en nära kompis som lite försynt frågar: har du hämtat ut din bröllopsklänning ännu…? Det svarade ju jag att det hade jag inte ännu men den skulle ju vara klar strax innan bröllopet. Då blir det tyst i luren, -ok, det stog i tidningen idag att butiken som har din klänning har det varit en brand i. Då var det min tur att bli tyst i luren. Efter en stunds pratande la vi på luren och sen var min dag förstörd. När jag kom hem fick jag lov att ringa till butiken och höra med dem om min klänning var skadad. Jag behövde veta om jag mindre än 1 månad innan bröllopet ska ut och leta ny klänning… Det visade sig att det behövder jag inte! Eftersom de höll på att fixa lite min klänning så låg den i en annan del av lokalen och var då inte i närheten av den rökutvekling som hade varit. Det hade inte brunnit.

Den stora dagen börjar närma sig och under de två sista veckorna så såg jag till att bara förbereda och att försöka njuta. Det visade sig vara svårt att förbereda allt långt i förväg. Oavsett hur mycket jag förberedde så kom det mesta som skulle ske under sista veckan. Helgen innan bröllopet blev Håkan kidnappad av sina kompisar och hade en helt underbar svensexa. Han blev kidnappad ute på motorstadion inför alla vi känner, och han visste inte dyft om vad som hände. 🙂 Själv var jag ute på Sviestad och jobbade lite under dagen då Sara lånade våran bil för att hämta lite däck till sin kille, och Christer en annan kompis väldigt allvarligt säger att jag behövs för det finns inte tillräckligt med funkisar. Själv ville jag inget hellre än att åka till IKEA och shoppa loss lite inför bröllopet. Så under dagen så gick jag och runt och jobbade lite, samtidigt kom svensexgänget tillbaka till motorstadion och Håkan skulle åka minimoto runt banan iförd enbart en mankini. Vad är en mankini frågade jag mig själv då… tänk er den fina baddräckten/bikinin som Borat har… snorgrön dessutom… 😀 Jag vet att det finns något kort därute där en väldigt generad Marie skrattar så hon nästan ramlar baklänges när Håkan åker runt och satte banrekord. Jag har aldrig sett så många mediavästar samtidigt runt banan 😀 När det var klart så tittade jag över och såg att Sara kom gåendes emot mig med bilnycklarna i handen. Äntligen iväg härifrån tänkte jag! Men Sara ville ha lite hjälp med att lyfta ut lite prylar ur bilen, så vi gick till bilen och låste upp dörrarna och öppnade sidodörren… där inne i bussen sitter 7 st glada tjejer och skriker Surprise! Efter det var min möhippa igång! Fotosession i trädgårdsföreningen, SPA (chokladinpakning), Fotosession hemma i våran lägenhet, limousine till stan med middag och skaka rumpan lite på dansgolvet 😉  Helt underbar möhippa! Tack allihopa!